Mitt inre kompass
Vet att rubriken verkar jävligt, over the top på något sätt... men skit i det säger jag! Idag, är den dagen vi alla har väntat på. Det vet jag iallafall att jag har. Har läst en del böcker på senaste, och jag har gått igenom mkt skit de senaste åren, och jag har tänkt många ggr, hur fan orkar man? när är nog, nog? Idag nådde jag min gräns.
Så, det blir svåra beslut som måste tas, men det är oundvikligt har jag lärt mig. Folk ändras, man växer som människa och ibland måste man fatta dessa tråkiga och hjärtekrossande besluten för att kunna bli fri. Och varje gång om ngt känns jobbigt i hjärtat, så tror jag i slutet att om man då gör sig av med det som gör så ont, varje gång man själv låter sig plågas och försökt... att det är verkligen för sitt eget bästa.
Jag välkomnar ensamheten! Jag läste att man blir tryggare i sig själv, desto äldre man blir. Och visst kan jag erkänna, det är så sant! Slipper tänka på att sminka mig vart jag än ska gå, eller titta mig i spegeln varannan timme. Tur är det, för vem pallar med det i längden egentligen?
Att bli vän med sig själv, och ha ett stadigt kompass inom mig är vad jag önskar mig till nästa år. Att inte behöva vara i behov av umgänge enbart för att få socialbekräftelse. Personlig och inre utveckling är min nyckel till att känna mig glad. Det speglar sig i sitt eget liv, om du känner dig osäker, dålig, deppig så blir livet inte mkt bättre än vad du gör/ser det till.
Om man inte har lärt känna sig själv, vem man är, vad man behöver... och har en stabil självkänsla blir det ett sjukt svårt pussel att försöka lägga och få varaktiga relationer och att behålla sin karriär...
Det åldern gör med utsidan, gör desto bättre med insidan!
Kommentarer
Trackback
