This is the way I live

När man ramlar över andras texter här omkring, och vad andra gamla rostiga vänner har kommit i underfund med, och värdesätter nuförtiden gläds jag åt att jag har kommit ifrån dem och att vi är, så olika!

Jag har alltid känt att man ska ha principer, och hålla fast vid dem. Likadant med om något inte känns rätt så är det förmodligen inte rätt heller.

Så, jag har tagit farväl till dem som sugit energin ifrån mig, och som sårat och på något sätt bedragit mig och att jag fått underkasta mig, flera ggr om. Jag önskar många ggr att det hade varit annorlunda.

---

"En narcissistisk är sig själv nog , utgår alltid från vad han själv tänker och känner och tror att andra människor tänker och känner likadant. Det tar sig också i uttryck i att han inte inte ser andra människors särart och identitet. Motsatsen till narcissism är förmågan att se saker och ting som de är och kunna skilja denna mer objektiva bild från den som skapas av egna önskningar och behov.

Personer med ett självupptaget beteende anser att alla andra ska rätta sig efter dem. De tar inte hänsyn till andras intressen utan styrs helt av sina egna. Det är dock vanligt att en sådan person säger sig tycka om andra människor. Men de har bestämda uppfattningar och förutfattade meningar om dessa människor, vilket leder till ett trångsynt beteende.

Hos narcissistiska personer saknas också förmågan att se sin del i vad som händer och ta konsekvenserna av sina handlingar. De är inte i kontakt med sina äkta känslor, då kan de inte heller förstå vad som bara händer inom dem och vad som tillhör andra människor. De intresserar sig inte för sina medmänniskor, och följden blir att de är oförmögna till verkliga relationer och lever ett känslomässigt tomt liv. Även i större sällskap förblir de ensamma, eftersom de inte tar in vad andra säger. Men de spelar skickligt sin sociala roll och uppfattas som trevliga och socialt drivna. På insidan ekar dock ensamheten.

Ett annat tydligt drag är att narcissister aldrig ställer frågor för att ta reda på något om människor omkring sig. De vet ju redan, i den egna föreställningsvärlden, hur den andre är och har det. På så sätt får de andra att känna sig misslyckade - andras insatser räknas inte. Oförmågan att relatera till andra och vara innkännande gör att det inte finns någon anledning att fråga: Vad känner du, eller vad tycker du?

Då det handlar om narcissistiskt bemötande är det en sak man ska ha i åtanke, Det är själviskt, självupptagna människor och det kan aldrig bli frågan om ett givande och tagande som är berikat från båda parter.

Det är naivt att tro att man kan vara den man är, med en sådan människa utan att själv bli utplånad.

Fler än jag som har varit med en sådan människa? Och alltid fått känna dåligt samvete och ha 1000 frågor i sitt huvud om hur och varför men inte fått ngn empati tillbaka?

Kan vara en bra tankeställare hos många, tom. hos mig själv och många av mina tjejkompisar.