This is the way I live

Just nu, är jag precis där jag vill vara. Ni vet, när man bara är till ro med sig själv... Har nog inte känt mig så lugn på flera år... Känns som allt kan gå och komma som det vill. Ingen oro, ingen direkt stress över vad som hänt, eller vad som komma skall. Jag tror min väg är längre.. för att jag ska komma dit jag ska. Och att jag måste växa som människa, göra vuxna beslut och tänka till ordentligt till saker och ting.

Om det finns ett mål, och har det i tankarna så når man dit till slut, och om jag tänker efter ordentligt har jag ju nått till de jag har haft innan, eller so far...

Om jag tänker på så mycket jag har hunnit med än så länge, jobbat, flyttat hemifrån, varit sambo, tagit mitt efterlängtade körkort och köpt min alldeles egna bil, och nu äntligen fått operera mig som jag tänkt och velat under sex år.

Och det är så skönt... när man träffar ngn, som säger det som man behöver höra... eller om man läser en bok, och det känns som den som skrivit den har menat att säga det till just dig...

Ibland behöver man gå igenom motgångar, saker man måste erfara, personer man måste möta eller något jag påbörjat som måste avslutas. Oavsett vad, har jag lärt mig att om det är meningen så är det meningen, det kanske bara inte blev på det sättet du inte hade tänkt dig. Livet är verkligen underbart, och det ska upplevas många stunder och känslor... Jag hade ärligt inte velat vara utan det tråkiga heller, hur skulle jag då kunna uppskatta och sluta ta för givet det som finns runt omkring mig?

Allt är verkligen möjligt om man verkligen vill!