kärleken är världens första och största atombomb.
Kom att tänka över lite grejer, när det kommer till att man ska aldrig säga aldrig... och man ska inte vända kappan efter vinden... Jag är väldigt principfast av mig till många saker, vissa håller jag som ristat i sten.. och somliga är jag så svag för och springer tillbaka lika fort som jag sagt hej då till.
De saker jag inte kan förlåta, är otrohet, våld, lögner och svek, i alla dess slag. Speciellt när någon man känt under flera år, och som man haft som klippa och trott alltid ska förstå en sätter en kniv i ryggen på en.
Vi har vissa segment inom oss, och saker man tror på. Och där finns just dem sakerna i mina ögon.. det är så oerhört svårt att glömma och gå vidare.
Läste någon annanstans... något som är mycket sant... Kärleken kan lyfta dig som allra högst, få dig att drömma om odödlighet samtidigt som det kan sänka dig till den djupaste botten och långsamt förstöra dig. Livsfarlig känsla men ändå nödvändig för att man ska kunna leva, ett liv utan kärlek, är inget liv alls i mina ögon. Spelar ingen roll i vilken relation eller form den kommer i. En kärlek som når dig djupare än till ytan, du blir sedd för den du är när du är mest sårbar och naken.
Kärleken till en partner är skör, sårbar och ömtålig. Den behöver hela tiden omsorg, och omhändertagande. Framförallt om du menar att den ska vara för alltid. Håll den inte för hårt, då kväver du den. Håll den inte för löst, då flyger den iväg. Gränsen är hårfin. Kärlek är när ens lycka är den andres, när sorgen är något man delar och dagar är något man möter tillsammans.
Den kan flytta berg.
Kommentarer
Trackback
