This is the way I live

Vilken rubrik va? Det är faktiskt, preeecis så jag känner för många människor som klampat in i mitt liv, utnyttjat ens godhet och snällhet till sina egna fördelar. Problemet med mig, liksom mina systrar att man glömmer och vill förlåta, vill inte se hur en människa verkligen är. Jag har aldrig velat tro att människor är  onda, att de vill en ont. Men sanningen har jag lärt mig att de finns överallt, och de mår bättre och känner sig högre än alla andra när de får sin vilja igenom och ser att de påverkat en annan människa ont.

Jag har även, varit duktig på att skriva och uttrycka mig i gymnasiet... på senare tid, när man tänkte på alla som tagit studenten tex. i fredes så kände jag att tiden går verkligen fort förbi... jag saknar min tid där, och jag saknar hur man en gång gav allt, för visst kunde inget ont skada en så i själen som det gör nu? varför känns det så nu?

Så mycket som står på spel, jobb, karriär, att man är ung och ska passa på nu att göra sin val som därefter kommer forma ens liv, val till partner och vänner, hålla kontakten med sin familj och ligga på topp utseendemässigt hela tiden...

Jag är så fruktansvärt kluven, jag måste bestämma mig... tänka på mig.

Efter allt, alla år som har gått.. jag tänker ibland på dem, som valde att lämna på ett eller annat vis. Jag undrar, till så många olika val hur man kan vara så säker på att det är det enda rätta för en? Att det är detta man vill.

Huvudsakligen... till alla så ska man aldrig glömma att man inte ska vara så osäker, utan känns det i hjärtat att det gör en glad, eller sårar så är det så. Innerst inne vet man alltid själv vad det är man är ute efter och vill ha utav sitt liv. Så låt ingen annan, eller vem som helst klampa in och förstöra det fina och underbara man byggt upp med sig själv.