This is the way I live

De senaste dagarna... har varit ganska händelserika och det är svårt att komma ihåg och skriva ner så här. Och sen för den andra delen så skriver jag inte ut speciellt mycket om mig själv för andra att gotta sig åt.

Men... när man själv vet, det bästa för en och att man måste sluta. Så måste man nog vara väldigt inriktad på att det ska avslutas/bli färdigt. Det är över.

Något av det finaste och svåraste som finns i livet är kärlek, Håller du för hårt kväver du den.. håller du för löst flyger den iväg... Har förstått att det inte går att glömma eller radera någon ur sitt minne. Utan att acceptera att det är vad det är. Jag har läst en del, överallt och ni vet, när man faller så handlöst för någon att man älskar den så mycket att man glömmer bort sig själv. Det var så himla längesen jag kände för någon på riktigt... även att jag kan sakna att känna den jobbigaste känslan av allt, förtvivlan. Kommer jag bli så ledsen över att förlora en kärlek igen? Förmodligen.

Sluta kasta ved på brasan, för då slutar det aldrig brinna.

Volim te