Utmattad
har nog inte känt mig som en blank sida på länge, men nu gör jag. Känns jobbigt att gå och längta, drömma, undra vad som ska hända med en... och att ändå veta att man själv är den ENDA som kan göra en förändring och få saker att hända. Ingen gör det åt en. Så, då får jag väl börja... och försöka hålla mig lycklig så gott det går under tiden antar jag. Man lever ju bara en gång, så då får man väl kämpa och göra det bästa av det. :)
Och jag har faktiskt haft tre roliga år efter allt ändå, så kanske dags att gå vidare.. we will see.!
Nu skaj ag göra mig iordning, middag hos mamsen o papsen, sen jobb... kämpa kämpa! :)
Pussilago!
Kommentarer
Trackback
