This is the way I live

Ibland undrar man, hur mkt ens hjärta tål? när är nog, nog? och när är det värt att kämpa och finna sig till ro med ngt som känns... oroande?

Jag känner mig själv, och jag är inte riktigt den som tar dagen som den kommer och är jag missnöjd så vet jag att jag har alternativ... på all dess sätt och vis..

sen vill jag inte tänka på ordet cancer.. är jag helt i förnekelse på något sätt? eller är jag bara oförstående till vad det egentligen innebär? innan trodde jag att cancer betydde döden men nu verkar det som att det finns ett slags läkemedel och behandling så då är det väl inte så mkt.. mer att tänka på? än så?

So long