The heart wants, what the heart wants
Har svårt och få ner detta på bästa möjliga vis, men ska ändå försöka göra det nu... för jag är ju en sådan människa att jag glömmer det efter ett tag vad jag då tänkte eller kände.
Men, på ett par år har jag inte riktigt sett det, som jag ser det idag, Kärlek. Jag har verkligen fokuserat på fel typer av saker och personligheter..ytligheter med. Jag skäms när jag erkänner det, men jag har varit så långt borta på denna nivån att jag inte riktigt har insett det förrens idag. Om man tänker efter på vad det är som är viktigt, vad man vill ha utav livet så är det ju kärleken som är det största av allt. Någonstans på, min väg. Har jag brytt mig SÅ mycket om vad alla andra ska tycka och säga, om mitt utseende, intressen, mitt val av karriär, pojkvän eller inte pojkvän, hur jag bor eller ja, egentligen allt.
Det spelar ingen roll, vad jag kände, gjorde eller tänkte för fem år sen, det som spelar roll är ju nu. Jag vill sluta leva i det som varit men det är svårt att släppa taget helt ibland, men jag kämpar och jag har kämpat länge med att finna ro med att bara få vara och leva... tycka om vad jag gör och valen jag väljer. Det är på senare tid, som jag förstår att jag faktiskt tycker om att vara här. Och att det finns vettiga människor. Jag har ju sen ett par år tillbaka börjat rensa bort människor som man rensar bort fula, trasiga kläder som inte passar en mer. Och även om det med har känts jävligt tråkigt och ledsamt så vet jag att det har varit det bästa jag valt att göra för min alldeles egna skull. Det är fortfarande väldigt svart och vitt för mig, och jag är principfast till många saker, alla tycker inte detta tankesättet är det bästa, men det är det bästa för mig.
Jag vill nog egentligen bara säga till mig själv, att detta är det största steget jag har gjort på länge. Jag är glad att nu när jag valt att vara med de människorna jag har i mitt liv, både vänner, familj och Markus så är det dem som jag valt att ha där. Man bestämmer själv hur långt man tillåter ngn annan människa att behandla en, och det ska aldrig glömmas. Därför om man omger sig med fina och snälla människor ska man uppskatta dem och inte ta de förgivet.
Kommentarer
Trackback
