Tisdag..


Min vardag just nu


Operationsberättelse


Kom hem igår från mina föräldrar, har faktiskt varit rätt skönt att få vara ensam och att få sova i sin egen säng igen!
Lite foton från rummet innan jag skulle bli opererad...
Annars så var jag inte så nervös förrens jag fick lägga mig på operationsordet.. och de satte in kanylen och alla sladdar på mig, då började jag känna mig yr och lite groggy.. sen kom narkosen, och började ifrågasätta direkt och sa "näää.. men du, tänk så somnar jag inte?!" men min narkosläkare var jätte rolig och bra och sa lugnande att jodå, bara ta tre djupa andetag så blir det bra. Sen, ka-boom...
vakna upp av ett sms ljud från min mobil som var i påsen nere på golvet efter operationen. Lite komiskt att det sms:et kom ifrån ett gammalt ex Jimmy.. men men! Såg lamporna och en sjuksköterska som kom mot mig och hjälpte mig med vatten och bomull osv. Alla var verkligen jätte trevliga och rädda om en där, är väldigt nöjd med mitt beslut om att åka och göra detta hos dem i Malmö.
Jag har inte känt ngt alls efter operationen.. jag hade en inställning till att det skulle kännas, men istället kändes ingenting? väldigt lustigt :) men det är bra för mig antar jag! Har väl haft lite tur med det...
Vilken skönhet! eller hur! :) Vadå att jag ska hålla mig inne tills gipset gått av??? :)
Mina dagar består typ av att inte anstränga mig, äta, vila, se på film/tv, prata med mina vänner och familj.. Är väldigt förväntansfull på resultatet som ska bli så här;
Fast lite mindre.. då läkaren fick ta bort mer ben och brosk än planerat...

Dag 3


Än så länge känns det som att dagarna har gått relativt fort, även om jag inte kan göra så mycket så har jag inte blivit så rastlös heller. Har inte haft ont alls, ngn av dagarna.. bara känslen som börjar komma tillbaka i tippen nu lite.
Är skönt att få vara hemma hos familjen, har fått en jätte söt liten miranda nalle av mamma o pappa efter operationen, och de har varit väldigt hjälpsamma och stöttande. :)
Det har mina underbara vänner med varit, ska berätta mer om operationsdagen sen när jag är hemma och får mer ork.. men jag vet att jag vaknade av att min mobil pep av att jag fått sms. :) Det är i såna här stunder man ser vilka som bryr sig lite mer än andra.

"It's weird, cause stuff happens and you don't really notice it while it's happening... life is sort of passing by."


12/12 - 09

snart 12 timmar kvar tills jag ska bli opererad.. Jag antar att jag borde känna mig mer nervös än vad jag är? Men det kommer nog inatt eller imorgonbitti.
Har iaf så söta vänner som tänker på mig och som har önskat mig lycka till., och jag vet att det kommer gå bra..
Pussilago :)

You are my love

&g
Så, nu kom jag på mig själv igen... Bläddrat igenom foton.. fyllda av minnen från 18 och uppåt.. Gud vad jag saknar vissa delar av mitt liv, det känns så långt borta. Då det kändes som att man inte riskerade någonting, kunde göra vad som.. när som.
Det känns så avlägset, jag vill så gärna.. som många andra. Jag kommer på mig själv vandra längst 'memory lane', kommer ihåg det som igår när jag satt och tryckte ner mitt ansikte i hans tröja, ville så gärna vara nära men det gick inte.
Även om det är väldigt, väldigt länge sen nu... betyder det så mycket. Jag var så lycklig ändå, och där jag var, med honom och allt vi var. Det är inget fel, tycker jag med att blicka tillbaka. Jag försöker alltid glädjas över det jag varit med om. På gott och ont.
Jag är... ambivalent, jag vill älska och finnas SÅ mycket. Nästan så det gör ont många ggr, jag vet innerst inne att det jag gör många ggr för andra inte kommer att komma tillbaka till mig. Och det svider lika mycket, att veta för mycket. För visst är man lyckligare om man är ovetandes?
Jag orkar inte tippa på tå mer heller, och förväntas bete mig som de önskar att jag ska vara. Vi älskar att känna oss utvalda, beundras och få höra hur gärna ngn annan vill ha en. Få tillfällen är vi riktigt förälskade, och av vad jag vet så har jag bara upplevt det en gång. Alla har eller kommer kanske känna en så stor längtan efter att få ha det igen, och hoppas det ska bli rätt. Hur ska man veta om man inte försöker? Och hur allting är svårt i början, eller så flyter det bara på i vissa fall... men kan bli otroligt fel i slutet.
t;
När man har hört så många tomma löften, av många män.. och förmodligen de av mig med... slutar man tro på det själv en dag då? Kommer även jag att sluta upp och vilja ta den enklare vägen? Jag har många ggr kommit på mig själv bry mig för mycket och ta saker personligt i relationer. Sen slutade även jag, det är förvånadsvärt enkelt att inte bry sig. Att inte visa att man finns, att inte höra av sig, att inte orka göra någonting.
Älska det du inte kan få, älska det du haft..
Det är mycket i mitt huvud, inte ofta jag orkar skriva ner saker och ting för det blir väldigt stökigt när det ska skrivas ner svart på vitt många gånger.
Samtidigt som jag kan tänka på alla minnen, eller jobb, vänner, hur fint vissa tillfällen är eller tragiska.. så börjar jag komma på mig själv med att alltid nu när jag säger "jag", min, mitt osv.. så är det inte jag som är, utan mitt ego. Därav, hela mitt inlägg är om mitt ego.. snurrigt?

Neelix i mitt hjärta


and a girl like me never gonna settle for second best.

Till att börja med, vill jag bara säga att jag är så glad över att jag kommit så långt och glad över att jag är så trygg i mig själv till slut.

När man ramlar över andras texter här omkring, och vad andra gamla rostiga vänner har kommit i underfund med, och värdesätter nuförtiden gläds jag åt att jag har kommit ifrån dem och att vi är, så olika!
Jag har alltid känt att man ska ha principer, och hålla fast vid dem. Likadant med om något inte känns rätt så är det förmodligen inte rätt heller.
Så, jag har tagit farväl till dem som sugit energin ifrån mig, och som sårat och på något sätt bedragit mig och att jag fått underkasta mig, flera ggr om. Jag önskar många ggr att det hade varit annorlunda.

"En narcissistisk är sig själv nog , utgår alltid från vad han själv tänker och känner och tror att andra människor tänker och känner likadant. Det tar sig också i uttryck i att han inte inte ser andra människors särart och identitet. Motsatsen till narcissism är förmågan att se saker och ting som de är och kunna skilja denna mer objektiva bild från den som skapas av egna önskningar och behov.
Personer med ett självupptaget beteende anser att alla andra ska rätta sig efter dem. De tar inte hänsyn till andras intressen utan styrs helt av sina egna. Det är dock vanligt att en sådan person säger sig tycka om andra människor. Men de har bestämda uppfattningar och förutfattade meningar om dessa människor, vilket leder till ett trångsynt beteende.
Hos narcissistiska personer saknas också förmågan att se sin del i vad som händer och ta konsekvenserna av sina handlingar. De är inte i kontakt med sina äkta känslor, då kan de inte heller förstå vad som bara händer inom dem och vad som tillhör andra människor. De intresserar sig inte för sina medmänniskor, och följden blir att de är oförmögna till verkliga relationer och lever ett känslomässigt tomt liv. Även i större sällskap förblir de ensamma, eftersom de inte tar in vad andra säger. Men de spelar skickligt sin sociala roll och uppfattas som trevliga och socialt drivna. På insidan ekar dock ensamheten.
Ett annat tydligt drag är att narcissister aldrig ställer frågor för att ta reda på något om människor omkring sig. De vet ju redan, i den egna föreställningsvärlden, hur den andre är och har det. På så sätt får de andra att känna sig misslyckade - andras insatser räknas inte. Oförmågan att relatera till andra och vara innkännande gör att det inte finns någon anledning att fråga: Vad känner du, eller vad tycker du?
Då det handlar om narcissistiskt bemötande är det en sak man ska ha i åtanke, Det är själviskt, självupptagna människor och det kan aldrig bli frågan om ett givande och tagande som är berikat från båda parter.
Det är naivt att tro att man kan vara den man är, med en sådan människa utan att själv bli utplånad.
Fler än jag som har varit med en sådan människa? Och alltid fått känna dåligt samvete och ha 1000 frågor i sitt huvud om hur och varför men inte fått ngn empati tillbaka?
Kan vara en bra tankeställare hos många, tom. hos mig själv och många av mina tjejkompisar.

You know what the best thing is? I'm not hooked...I could stop at any time.



D


so...


There's a hole in the world like a great black pit, And it's filled with people who are filled with shit, And the vermin of the world inhabit it, And its morals aren't worth what a pig could spit, And it goes by the name of Helsingborg

Jag vaknade upp, med en dålig nattssömn. vilken morgon dessutom... snuvig, sovit alldeles på tok för lite.
Måste säga, att jag är så less på utelivet här, och på hur ens omgivning behandlar en och hur lite respekt man har för varandra och istället ligger fokus på hur mkt yta man lägger ner på sig själv.
Who am I living for?
Is this my limit?
Can I endure some more? 
Chances I'm given, question existing 
Who am i living for? 
Is this my limit? 
Can I endure some more? 
Chances I'm given, question existing 

Take off my clothes 
Show them that under here 
I'm just like you 
Do the mistakes I make 
Make me a fool 
Or a human with flaws 
Admit that I'm lost 
Around of applause 
Take the abuse 
Sometimes it feels like that they want me to lose 
It's entertainment is that an excuse? (noo) 
But the question that lingers whether win or lose 
Dear diary, 
This is Robyn, 
Entertaining is something I do for a living 
This is not who I am I like to think that 
I'm pretty normal: I laugh, I get mad, I hurt, I think guys suck sometimes 
But when you're in the spot light, everything seems good 
Sometimes I feel like I have it worst 'cause I always have to keep my guard up 
I don't know who to trust 
I don't know who wants to take me for who I am 
Or who wants to be my friend for who I really am 


bildregn


stop...


tänkvärt?

"Sann mognad uppnås först när en man inser att han har blivit en slags fadergestalt för dotterns pojkvänner och accepterar detta."

Mindre än 2 månader kvar...

Många som undrat också över vilken operation jag ska göra...
Och jag är rätt sugen på att säga ut det, men avvaktar nog lite till då jag inte vet om jag åker på ngn sjukdom innan operationen och får skjuta upp det.
loveeee

I rock at life


Nu har jag återfunnit känslan till att skriva något här och där, och ge mig lite av mig själv på något sätt. :)
När jag ser tillbaka varenda gång jag har försökt att skriva av mig här, så är det många delar som är förvirrande i mina texter och jag kan nog erkänna att jag har varit lite distraherad på senaste.
Jag vill ge en bättre bild av mig själv...
Mitt stjärntecken är oxe, några kännetecken om hur man är som person är stabil, uthållig, lojal och har ett utpräglat skönhetssinne. Jag kastar inte bara ut ord som många andra gör, utan jag kan ofta känna igen en annan person med samma tecken som mig själv. Jag nämner de mest för att de passar in perfekt med hur jag är som person.
Jag slutför alltid det jag börjar med, principfast och försöker alltid hålla ett löfte. Efter åren som har gått har jag växt som människa, försöker alltid lära mig något nytt om mig själv, och om det skulle mot förmodan gå fel eller inte som jag tänkt mig tar jag det därifrån.  Det som inte dödar en stärker en eller hur!


Självsäker och har blivit väldigt målmedveten som har gjort att jag driver mig själv till att få det jag önskar här i livet. Jag kan säkert se ganska layd back och snäll ut, men låt er inte luras. Jag har en gång varit väldigt blåögd och naiv men har fått skärpa till mitt tänkande då man inte kan lita på vad vissa människor utger sig för att vara. God help you, jag håller mig på vakt hela tiden och är rapp med att ge tillbaka med samma mynt om det så krävs.
Några grundstenar vill jag slänga in med att det jag behöver få ha är lugn, trygghet... Många ggr vill jag gärna ha koll på vad som ska hända. Klart att man försöker ta dagarna som de kommer, men det är egentligen ingenting jag hade kunnat säga att jag lever för, 'att ta dagen som den kommer'.
Jag jobbar med det jag har, står absolut inte över någon annan. Älskar den jag är och den jag har blivit, det har tagit en del jobb och krångliga val för att komma hit.
En del kan säkert störa sig lite på att jag driver mig själv till att alltid vara glad och försöka hålla god min, mitt glas är nästan alltid halvt fullt. Vill jag ha något, finns det alltid sätt för mig att få det. Finns viljan så går allt!
Många är inte så här, och vet inte ens vart de ska börja... så jag kan förstå dem! ;) Istället går de och lägger alla sina pengar på ett dyrt plagg för en utekväll, bli fulla och flörta runt med ngn loser de träffat ute. De är svaga i sitt tänkande...
Många undrar hur jag kan se så smal ut, och jag tränar inte eller går på ngn diet eller vad som helst. Jag är ganska hyper, springer runt och kan inte sitta still. Jag är inte lat, därför jag bränner så många kalorier? haha! Generna har också bidragit till hur jag ser ut som jag gör, jag hade gärna gått upp lite i vikt så jag hade inte haft något emot att gå upp några kilon till.
Det sägs tydligen, att oxar ska ha bra hand om ekonomi... tyvärr kan jag nog inte säga att jag är en av dem, jag älskar att shoppa och hitta på roliga saker om dagarna.! Jag tänker ofta att livet är till för att levas, och man lever bara en gång... en av massa citat jag har i mitt huvud. Den bästa är nog; "varför gå omkring och se ut som alla andra, när du kan se ut som du".

Nyare inlägg
RSS 2.0