Explosion...
Så, ännu en måndag har kommit, en helt ny vecka och dag har jag haft framför mig och har haft en så sjuhelvetes helg som jag nu äntligen lagt bakom mig. Visst, söndagen var SJUKT mysig. Men jag har varit som en ilsken och trotsig tonåring på senaste... vilket mina käraste fått känna av, inte min mening... såklart. Men jag blir besviken på mig själv. Det är som man står utanför sin egen kropp i flera timmar och man tänker "detta är inte jag, jag vill ju vara glad och trevlig, ha en trevlig dag med de jag tycker om." Det gick inte alls att komma ifrån mitt tvära och sura humör. Planerna med semestern höll på att gå i kras och jag försökte med verkligen allt nu i slutet, bokstavligen.
Det är inte lätt att veta allt om sig själv, man kan inte alltid vara uppmärksam på vad som försigår i ens inre. Det ser bara de som står utanför, de ser nog de mest solklara. Så, pang pang, boom boom till mig själv. Jag bröt ihop och jag har bara, vaknat upp. Jag ser klart nu att jag behöver få vara mig, göra något roligt om dagarna igen... sträva efter något och visa för MIG SJÄLV att jag KAN!
När människor begränsar en, vilket min chef har gjort mot mig nu i fyra år. Så har hon nu gjort att jag blivit ännu mer driven att bevisa inte bara för henne utan för mig, mig och mig att nu ska jag göra något åt det här!
Detta kan låta lite töntigt kanske med det här inlägget men fy fan va jag varit arg... och bitter. jag vill inte leva mitt liv så här mer... vara trött och grinig jämnt och ständigt.
Så, låt oss hoppas att allt kommer gå bra för mig så småningom nu. Man måste börja någonstans och kanske behöver man en spark ibland för att komma dit.
<3
Kommentarer
Trackback
